Rapport om Imse Vimse Cayos och Cingos enfödde son.

Det var med stor förväntan vi såg framemot valparna efter Cayo och Cingo. Båda hundarna var testade och garanterat friska. Progesteronprov var taget för att vi skulle vara säkra på att det blev rätt parningsdag. Hundarna träffades utan stress och bestämde själva hur de ville ha det, hängningen varade i 15 minuter. Dräktighetstiden var enkel och utan några som helst komplikationer.

55:e dygnet
Cayo anländer hem till oss, hon är pigg och glad men inte speciellt tjock. Här hemma är vi väl förberedda, valprummet är iordningställt och valplådan uppbäddad som om det vore till ”prinsessan på ärten”. Cayo föredrar dock att ligga i min säng, som också är inburen i valprummet.

60:e dygnet
Jag klipper rent Cayo under magen och runt baken. Hon är tjockare än vad jag trodde och det bör väl bli åtminstone 5-6 valpar. Eller beror det på att hon är totalt matfixerad och ätit sig till en rundare mage? Hemska tanke!

61:a dygnet
Cayo är pigg och glad, äter som en häst och löper som en hind. Vi är mycket osäkra om det är få eller många valpar, det sprattlar dock livligt i magen.

63:e dygnet
Tempen har sjunkit betydligt, detta är tecken på förestående valpning.

64:e dygnet
Tempen är fortfarande låg, Cayo hässjar och bäddar, men hon har fortfarande inga värkar. Vi är ganska säkra på att hon kommer att valpa under natten.

65:e dygnet
Efter en mycket orolig natt kontaktar vi vår veterinär och får komma in omgående. Cayo röntgas och det visar sig att hon har endast 2 valpar i magen. Eftersom Cayo fortfarande inte hade tillstymmelse till verkar så bestämde vi att plocka ut dem med kejsarsnitt annars var det risk att de låg i magen och dog. Allt gick mycket snabbt och snart var vi på hemväg med en mycket livlig hanvalp på 594 gram och en liten trött tikvalp på 310 gram. Valparna är födda på sin mormorsmors 12:e födelsedag och det är vårdagjämning idag.

1 dag
Hanen äter friskt men den lilla tiken vill inte äta trots tappra försök från att hjälpa henne på traven. Hon har ingen livsgnista och tynar bort inför våra ögon. På kvällen far hon som en liten ängel till hundhimlen.

2 dagar
Cayo vill inte ligga i valplådan utan bär gång på gång upp Lilleman i min säng. Till slut ger jag upp och Lars-Anders förser sängens långsida med bräda som skall hindra Imse Vimse från att ramla ur. Själv vecklar jag ihop mig i valplådan, som tur är den rymlig, och försöker att sova. Detta är cirkus Barland i sin prydno.

3 dagar
Mycket sömn har det inte blivit och jag är ganska stel och ledbruten efter natten i valplådan, den är definitivt inte gjord för en pensionär som jag. På kvällen upptäcker vi att Cayo har dåligt med mjölk och det blir ilfart till affären för att inhandla nötlever och majsvälling. Det lär sätta fart på mjölproduktionen. Cayo är väldigt orolig och klockan halv ett på natten upptäcker vi att hennes snitt har gått upp och glipar kraftigt. Det är ingen vacker syn och vi kastar oss på telefonen, väcker vår veterinär, lindar in Cayos mage i sterilt bandage sedan blir det högsta fart till djurkliniken.                                     I sådana här sammanhang förstår man hur viktigt det är att man har en bra veterinär att tillgå. Frank Kaså på Alingsås Djurklinik är guld värd, både för att han är så erfaren och skicklig och för att han alltid ställer upp. Det var förresten han som förlöste en miniapa med kejsarsnitt, något som gav eko över hela världen.
Klockan tre på natten är Lars-Anders åter hemma med Cayo, som är lika glad som vanligt. Vi skruvar av benen på min säng för att den skall bli lägre, då vi misstänker att Cayo rivit upp sitt snitt på sängens gavel. Cayo och Imse Vimse lägger sig sedan tillrätta i sängen medan jag vecklar ihop mig i valplådan. Suck!

5 dagar
Cayo har gott om mjölk, allt är lugnt och Imse Vimse väger 815 gram.

1 vecka och 3 dagar
Lilleman väger 1540 gram och ögonen börjar synas som små springor.

1 vecka och 5 dagar
Vikten är nu hela 1850 gram och jag ringer till veterinären för att förhöra mig om en valp kan äta ihjäl sig. Imse Vimse är fet som en julgris. Jag får det lugnande svaret att han aldrig hört talas om något sådant, men det är vanligt att ensamvalpar till att börja med är mycket runda något som brukar jämna ut sig när de blir äldre, rörligare och får vanlig mat. Ögonen är nu helt öppna. Jag har återerövrat min säng och Cayo är helt nöjd med att ligga tillsammans med Imse i valplådan.

2 veckor
Imse Vimse väger idag, ja jag vågar knappt tala om det, 2250 gram. För det mesta äter och sover han, men när han är vaken och kravlar omkring i valplådan använder han alla benen och är förvånansvärt smidig trots sin otympliga kropp. Han har nu lämnat den s.k. nyföddafasen och gått in i något som heter övergångsfas och som varar från det 14:e till det 21:a dygnet. Det är nu valpen börjar visa grunden till den vuxna hundens beteenden. Imse har hitintills varit en mycket lugn och trygg valp, som för det mesta sover på rygg. Han gnäller aldrig utan bara grymtar förnöjt, både utseende och ljud kommer mig osökt att tänka på ett kinesiskt hängbuksvin. De gånger som han har höjd rösten har varit när Cayo velat flytta på honom och därför dragit honom i svansen eller benen.

2 veckor och 3 dagar
Nu börjar det att ske förändringar, Imse som tidigare varit en oformlig klump börjar ta formen av en riktigt stilig liten riesenkille. Benen bär några korta steg innan han stupar, han känner igen mig på lukten och grymtar förnöjt när jag tar upp honom.
Mormorsmor Thanja har flyttat hem efter att ha bott hos sin dotter Axa och dotterdotterdotter Greja, för att Cayo skulle få det lugnt under första tiden med Vimse. Cayo tycker att det är enbart trevligt och tillåter t.o.m. Thanja att ligga i min säng för att spana i valplådan. Imse har idag för första gången fått smaka på fast föda, inte för att han behöver mer mat utan för att magen skall vänja sig vid annat än bara modersmjölk. lite nötfärs av en tumnagels storlek slickar han glatt i sig.

 

Rapport nr 2

Det har inte hänt speciellt mycket mellan 2:a och 3:e veckan, Imse har blivit rörligare och stadigare i sina rörelser, han har också längre vakenperioder.
Thanja löper och den gamla kärringen (12 år) uppvaktar Challe så att han blir alldeles vindögd och tycker att mer tilltalande tik än mormor finns inte. ”Tänk om det kunde vara likadant i människovärlden, så kul livet skulle vara för oss kärringar.” Cayo tycker inte om den här parningsdansen utan går emellan och säger ifrån till sin bror som lyder snällt och går ifrån sitt hjärtas dam. Jag vet inte riktigt vad det här betyder, men effektiv som preventivmedel är hon. Dock har vi satt upp grindar för säkerhets skull.

3 veckor
Socialiseringsperioden har börjat, det är nu valpen tar kontakt med yttervärlden och den bygger också upp sociala relationer.
På 21:a dygnet går vargungarna för första gången ur lyan, detta har vi tagit fasta på och öppnat ena gaveln på valplådan. Imse stegar försiktigt ur för sin första tur här i livet, han är inte rädd men lite försiktig, golvet är halt så benen far åt alla håll och ganska snart återvänder han till tryggheten i valplådan.

3 veckor och 1 dag
Det är otroligt hur Imse utvecklas både till utseende och beteende. Redan idag går han betydligt stabilare och längre ut på det hala golvet. Han biter och skakar i Cayos skägg och mina tröjärmar. Vi har tidigare lagt ut små tygdjur i valplådan, tänkta som substitut för syskon (vilket de naturligtvis inte är) och idag tog han en av dessa, skakade lite och bar iväg den c:a 1 mtr. Detta är mycket tidigt, jämfört med när våra andra kullar började, fast det är klart, det kan vara en tillfällighet också. Vi har klippt de sylvassa klorna för första gången och terroristverktygen (tänderna) håller på att spricka fram.

3 veckor och 2 dagar
3500 gram, detta är betydligt mer än vad våra valpar brukar väga vid denna ålder, men jämför jag med Duke ur vår F-kull, som bara var 2 valpar, så skiljer det ”bara” 200 gr. För övrigt tycker jag att Imse håller på att bli en riktig snygging, kort kraftig svans med bra ansättning, bra stop och kraftig nosspegel (ser uppkäftig ut), kraftig benstomme och relativt kort i ryggen. Att vännerna sedan säger att de misstänker att en rottis är inblandad i det hela finns det en bra förklaring till. Cingos matte var tidigare rottweiler-uppfödare. Utseendeprägling i bakre led??!!
Valplådekanten har varit nedfälld hela dagen och Imse går allt som ofta på turer som blir längre och längre, dessutom så går han för det mesta ur lådan för att kissa. Cayo tycker förmodligen att han är äldre än vad han är, för hon slänger sig ned i valplådan, lockar och gör lekinviter med hela kroppen och då Imse kommer till henne så slår hon omkull honom med huvudet eller tassarna. Detta gör honom mycket förbannad vilket han högljutt talar om. Jag vet inte riktigt vad det här betyder, så gjorde även hennes systrar Crazy och Cassi med sina valpar, men dessa var då betydligt äldre. För det mesta är hon dock en ömt vårdande moder och det förundrar mig att Imse fortfarande har skinn kvar på magen så som hon slickar honom.
När jag kommer in efter att ha skrivit på denna rapport, så har Imse släpat ut sin tygdocka mitt på golvet i valprummet och är själv ute och går i köket. Vad månne bliva av denna hund?

 

Rapport nr 3

3 veckor och 3 dagar
Nu måste jag berätta vad som hände i natt, hade jag inte sett det med egna ögon, så hade jag inte trott att det var sant. Jag hade haspat på valplådan kant för att inte Imse skulle kunna gå ut och ”vimsa” under natten. Mitt i natten vaknar jag av ett skrikande och krafsande, när jag tänder lampan ser jag en ilsken Imse som försöker att ta sig över lådkanten. När jag öppnar lådan, går han med bestämda steg ut på golvet och kissar för att sedan återvända till bädden och somna. Helt otroligt!

3 veckor och 4 dagar
Imse har nu utforskat både köket och hallen på sina små utflykter från valprummet. Han går omkring med hög viftande svansföring och undersöker det mesta. Men turerna är inte långvariga och han återvänder alltid till valprummet för att sova. Vi har idag burit ut valplådan och istället byggt upp en liten lya med tak, där både Imse och Cayo kan sova.

4 veckor och 3 dagar
Tiden bara rinner iväg och jag har inte hunnit att skriva. Men jag skall försöka att göra en resumé, fast det blir inte lätt, för här händer nya saker för varje dag. Utvecklingen är helt otrolig.
Imse har varit ute en stund varje dag, till att börja med var det mycket pip men svansen var nere bara en liten stund, sedan var den i topp hela tiden. När han sedan kom in somnade kan mycket snabbt och oj vad han drömde. Man kunde både höra och se hur han lade in alla upplevelser på hårddisken. Nej det är inte som jag skojar, valpar måste få sova ostörda för att kunna lägga allt som de har upplevt tillrätta i hjärnan, så att de senare kan utnyttja och inte bli rädda för samma situation nästa gång. Idag har det varit en strålande varm dag, Imse har varit ute 3 gånger och nu måste man nästan springa (nåja lite överdrift) för att hinna med när han pinnar iväg på sina utflykter.
Imse har lärt sig att sova i min säng, eftersom benen är borttagna så tar han sig nu lätt upp i den. O.k. med lite besvär kanske, jag har en benägenhet att överdriva ibland. Dock tycker han nog att det efter en stund blir lite för varmt med två tjejer som Cayo och mig i sängen och då kryper han ner på golvet och lägger sig. Den fina lyan används mest av Cayo på dagtid och av Imse när han besöker mamma för en snuttestund.
Mina tidigare ovationer om Imses kisseri får jag ta tillbaka, sedan han ett antal gånger kissat i min säng och minst 2 gånger på mina kuddar. Han läcker som ett såll överallt utom i lyan.
I valprummet hänger det nu allsköns leksaker i snören från taket och de tycker han det är jätteroligt att kampa med och skaka i. Gripandet verkar än så länge bra. Favoriten är en dammvippa i olika färger, som han har heta duster med. Skor har han lärt sig att uppskatta, speciellt mina tofflor som han bär omkring. Gossedjuret, den stora tusenfotingen, betäckte han idag. Oj. Oj, oj jag hoppas verkligen att det bara var en instinkts-
handling. En annan favoritsysselsättning är att plaska i de vuxna hundarnas vattenskål, så nu är den flyttad till behörigt avstånd.
Imse väger idag 4.450 gram, när jag jämför med tidigare kullar finns det 2 hanvalpar som vid samma tidpunkt vägde mer än vad han gör. Det känns lugnande att viktkurvan går mot det normala och någon jättebaby är han inte längre, även om det finns lite rottweilerstuk kvar. Öronen ligger jättesnyggt och han börjar bli som en rotborste runt nosen, som jag nämnt tidigare har han världens sötaste och största nosspegel. Nu äter han även uppblött torrfoder utan att spotta ut det, A-fil är smaskens och välling ja si så där. Ikväll bjöd jag honom på en skinkbit och det smakade herr´n så mycket att han använde sina sylvassa terroristverktyg att slita sönder den i stycken. När det gäller mat har vi dock lite viktväktartaktik för att han inte skall fortsätta att likna en skäggig rottweiler.

4 veckor och 4 dagar
Vaknar klockan 6 av Imses högljudda protester över att han inte kommer ut i köket. Jag kravlar mig upp och öppnar grinden, som varit stängd under natten och hoppar sedan tillbaka i sängen med den ljuva förhoppningen att få sova en stund till. Ack nej, så blev det nu inte för Imse kommer tillbaka, kravlar sig upp i sängen och anfaller mig i bästa terroriststil. Jag lovar att nålarna som han har i munnen gör ont, när han använder dem mot mitt huvud. Jag inser snabbt att de är bara att gå upp och fixa frukost åt mig och de vuxna hundarna. När han väl fått mig på fötter så går Imse och lägger sig igen, jag passar på att duscha och vid närmare eftertanke var det inte alls så dumt att komma upp i arla morgonstund. Cayo skäller och talar om att hon vill komma in så det är bara att släppa in henne. Det tar en stund innan jag inser att katastrofen är ett faktum, Cayo har varit i ån och tagit sig ett morgondopp och därefter tagit sig en tur i den nyplöjda jordåkern. Hallen, köket, valprummet och mitt nytvättade överkast består av våt jord så långt ögat kan nå. Ut med överkast och mattorna i hallen, fram med dammsugare och vaskhink, Cayo åker ut i duschen och jag svär över min ouppmärksamhet medan jag städar. Mitt i röran ligger Imse på rygg i min säng och sover, tack och lov för det. Så blev det med min sköna morgonstund! Men det kunde varit värre, tänk om jag hade haft 10 valpar som sprungit och jagat golvmopp och dammsugare. Man får vara glad över det lilla, i detta fallet 1 valp, IMSE VIMSE RIESEN.

 

Rapport nr 4

5 veckor
Cayos matte Monica kom hit från Sundsvall igår för att beskåda ”barnbarnet”. Det blev ömsesidig förälskelse, fast Imse kan man förståss inte lita på, för han älskar alla människor högt och omedelbart. Monica fick låna min säng under natten och Imse intog sin vanliga sovplats på huvudkudden. Tja, för Monica var det ju naturligtvis kört och det bestämdes att när Imse blivit 8 veckor så flyttar han med mamma Cayo till Sundsvall.

5 veckor 1 dag
Att huset varit fullt av folk som skrattat och festat halva natten bekommer inte Imse det minsta. Han har visat sig från sin allra soligaste sida och charmat alla. När jag mycket sent kryper till kojs, sover han sött på min huvudkudde utan att låta sig störas, dessutom har han den goda smaken att låta mig sova ut på morgonen istället  för att försöka skalpera mig som han brukar.

5 veckor och 4 dagar
Under de senaste dagarna har Imse börjat i en hårdare skola. Ja jag skulle vilja jämföra den med hur marinkårens kommandosoldater drillas. Det är anfall, försvar, ta betäckning och träning i farliga miljöer, övningarna pågår både utomhus och inomhus, outstanding lärare är Cayo. Flygande anfall är när Cayo får ett s.k. riesenfnatt och gång på gång springer omkull Imse. Man kan höra hur han säger ”shiit här kommer hon igen” samtidigt som han hukar, rullar ihop sig eller söker betäckning om sådan finns i närheten. Närstriderna består i att Cayo bollar Imse mellan framtassarna och nyper honom över nacken, Imse intar högsta stridsberedskap, vilket innebär att han under väldiga morrningar biter sin mamma i hals, skägg eller vad han kommer åt, ibland är han riktigt taskig och biter i nosen. Cayo hissar då oftast vit flagg, d.v.s. hon visar dämpande signaler, vänder bort huvudet och talar om ”jag slåss inte”. Men om hon inte är nöjd får han sig en omgång till. Oftast slutar det med att han blir belönad med en drink i hennes mjölkbar. En dag tryckte hon ned honom i en gyttjepöl och då såg han verkligen ut som en kommandosoldat, detta slutade med att han fick uppleva sitt livs första dusch. Som det soldatämne han är utstod han vattenstrålarna, även de mot huvudet, med behärskat lugn och att därefter bli insvept i ett badlakan och frotterad torr tyckte han var toppen. Som det energiknippe han är så fixar han miljöträningen själv. Han går ner för vår yttertrappa (som består av 1 trappsteg), han har varit i vår berså och gått på två olika sorters galler samt bestigit en skranglig rostig parabol som ligger på marken. Detta gör han med samma självklara nyfikenhet, som när han går in i vårt mörka vedförråd betäckt av en prasslig presenning och med ett oregelbundet golv som har stora springor. Jo, jo en kommandosoldat måste vara både tuff och modig! Efter alla upplevelser sover han länge och mycket, tack och lov säger jag, för då hinner vi at hämta andan och få lite annat gjort än att ägna all vår uppmärksamhet (det går ju inte att låta bli) åt honom. När han sover tror jag att hela himlen skulle kunna rämna utan att han vaknar. De stunder då Imse inte sover eller går i skola hos Cayo ägnar han sig åt att leka Tarzan, han slänger sig i lianerna (snören som hänger från taket med kamptrasor) och tar fast byten, som sedan dödas. Men han är inte alltid en ”stridis” emellanåt ligger han i knäet och gossar, slickar i ansiktet, är enbart gullig och talar om hur mycket han älskar mig. Challe betraktar honom fortfarande som något som katten har släpat in och mormorsmor låter sig nådigast luktas i baken men gränsen är nådd när han vill komma år hennes ”mjölkbar”, då blir det en åthutning.
Livet med Imse Vimse är mer händelserikt än den mest spännande Tv-såpa därför står numera våra TV-fåtöljer här hemma tomma.

5 veckor och 6 dagar
Imse väger idag 6150 gr, han ligger fortfarande i tungviktsklass bland våra hanvalpar men ”gapet” mellan dem minskar och några ur vår B-kull har redan gått om honom. Sedan 2 nätter tillbaka sover han ensam på nätterna och det har inte varit några problem förrän klockan 6 på morgonen då han mycket högljutt talar om att han inte vill vara ensam längre. När vi däremot rastar i trädgården har inget emot att vara ensam, blixtsnabbt försvinner han om man inte har ögonen på honom. Därför ingår ett byggande av valphage i de närmaste framtidsplanerna.

 

Rapport nr 5

6 veckor
Idag är hjärnan fullt utvecklad på valpen, den är tom men beredd att ta in och lagra intryck och upplevelser från omvärlden. Det är nu vår uppgift att fylla den med positiva upplevelser, som han skall ha med sig i bagaget ut i stora världen.
Vi har insett det omöjliga i att försöka jaga runt efter honom i trädgården och dessutom är hans nyfikenhet så stor att det är risk att han en vacker dag ”drattar” ner i vår å, så nu har Lars-Anders börjat bygga en valphage.

6 veckor och 1 dag
Valphagen är invigd, den är inte fullt så stor som vi brukar ha, men tillräckligt stor för att få plats med allsköns ”brôte”  plus våra trädgårdsmöbler så att vi kan sitta på första parkett och studera Imse. Kamptrasor är upphängda i snören från det stora äppelträdet, det finns rinnande vatten från en slang genom nätet och nedanför den finns en minibassäng. Det finns också div. sillådor att klättra omkring på samt ett litet krypin med täcke och kudde om han skulle vilja ta sig en tupplur. Ni skulle ha sett Imse när han upptäckte bassängen, att få plaska så mycket han ville, det var LYCKA.

6 veckor och 2 dagar
Efter att ha blivit introducerad i valphagen har Imse bytt yrkesinriktning och istället för kommandosoldat vill han numera bli grävmaskinist eller badmästare. Så här går det till när han beträder valphagen på morgonen. Först är det ett gympapass med klättring och dragkamp oftast assisterad av mamma Cayo. Därefter är det dags för plask i bassängen för att sedan gå vidare med en frenetisk grävning av gropar. När han sedan i omgångar badat och grävt sig trött lägger han sig ned i gräset för att sova, den fina First Class Luxuslyan struntar han fullständigt i. Eftersom jag tycker att det fortfarande är för kallt att sova på bara marken och inte har hjärta att slänga honom sovande i duschen, så bär jag in den lilla lerklumpen, samtidigt som jag suckar tungt över hur mycket städning en endast liten valp kan förorsaka. Imse går och lägger sig vid 11-tiden på kvällen, vi släcker överallt och Cayo, som numera föredrar att sova hos oss, följer med till andra våningen. Vid sextiden på morgonen väcks jag av ett illvrål från Imse, första gången jag hörde det blev jag jätterädd och trodde att han fastnat någonstans. Numera vet jag att han bara ropar på sällskap, han är inte ens hungrig. Klockan sex på morgonen är inte precis min tid på dygnet, men eftersom jag varken kan sova eller stå ut med illtjuten så kravlar jag mig ur sängen tar med mig mitt täcke och stapplar sömndrucken ned till Imse. Den glädje han visar över att se mig smälter fullständigt mitt dåliga morgonhumör och efter att ha sysselsatt honom i cirka 15minuter kryper jag ned under täcket medan Imse lägger sig tillrätta på huvudkudden. Vid 9-tiden kommer de vuxna hundarna och väcker oss. Dagens äventyr tar vid.

Imse har också pryat hos mig som hemhjälp, en syssla som han tagit på största allvar men som jag gett honom klart underkänt i, vi har helt olika åsikter om hur arbetet skall utföras. Ta bara som exempel hallen, där jag tycker att alla skor skall stå på sin hylla, medan han tror att skor är till för att dekorera hallen med, de skall vara utställda överallt. När han sedan drar ihop de vuxna hundarnas täcke och gör toalett av det, ja då är gränsen nådd. Numera är grinden till hallen stängd utom i nödsituationer. Nödsituation är mellan 19.30-20.00 då jag sätter mig för att titta på Camp Maloy på TV, det säkraste sättet att inte bli störd under denna tid är att låta Imse möblera hallen med skor. Kommer han in på toaletten så går han genast till anfall på toalettborsten, den skall dödas för den biter ju tillbaka. I köket går det inte att öppna diskmaskinen förrän han kryper in och skall fördiska och de våta kissetidningarna ”läser” han med sådan omsorg att de går i bitar. Som sagt jag klarar mig bättre utan Imses assistans i hushållet och som hembiträde får han underkänt.

6 veckor och 5 dagar.
Idag är det dags för först bilturen. Det är gått om plats i vår gamla Volvocombi, där baksätena alltid är nedfällda, vi låter Cayo följa med som moraliskt stöd. Vi far iväg cirka 3 km på både gropig grusväg och slät asfalt. Imse är inte det minsta berörd, det verkar som om han hade åkt bil i hela sitt liv. Väl fram går han med hög svansföring och undersöker den glesa skogen, samtidigt som han håller ett öga på oss och Cayo så att vi inte försvinner. Plötsligt dyker Teddy med matte upp i skogen. Teddy är en 9 år gammal goldenhane, som vi känner sedan tidigare och vi vet att han är både snäll och balanserad. Cayo gör en snabb undersökning av honom och ger sedan sitt godkännande att han får hälsa på Imse, som till att börja med tycker att han är lite läskig, men inte mer än att han står stilla med sänkt svans och låter sig luktas över. Teddy tappar ganska snart intresset och Imse inser att stora gula hundar behöver man inte vara rädd för. Detta var en fin introduktion till vad som väntar i Imses blivande hem för där finns den 11-årige goldenhanen Irke bosatt. Väl hemma igen bär jag in en mycket trött Imse till sängen, där han stensover i 3 timmar. Jag förmodar att han lägger alla upplevelser tillrätta i hjärnan eller som man säger defragmenterar computern.

7 veckor
Valphagen börjar se ut som om den blivit invaderad av sorkar och nu ges det ingen pardon längre, innan jag bär in Imse så blir det ett bad i diskhon ute i tvättstugan. Det verkar som om han gillar det, för han står alldeles stilla medan jag tvagar honom och efter att ha blivit frotterad somnar han som en stock i sin säng.

Rapport nr 6

7 veckor och 2 dagar
Lars-Anders bygger vidare på valphagen och botten på den tidigare valplådan blir till en bred rutschkana. Man tar sig upp via en spång och en liten trappa och kommer så upp på en bred plattform varifrån man kan rutscha ned. Detta har varit mycket uppskattat nöje hos våra tidigare valpkullar. Naturligtvis är allting säkrat med dynor och skumgummi runt omkring. Eftersom dagen är minst sagt regnig får inte Imse pröva på den nya begivenheten än, istället tar vi en liten promenad på c:a 300 mtr längs vår grusväg, där finns det ingen trafik eftersom vägen slutar hos oss. I slutet av vägen kan man på 25 meters håll beskåda de stora långtradarna som dundrar förbi på E20. Detta ingår i Imses utstakade läroplan och jag var mycket nyfiken på hur han skulle reagera, men han är inte speciellt impad, tittar lite och fortsätter sedan att leka i vägdiket och jaga de vuxna hundarna.

7 veckor och 3 dagar
Idag får Imse för första gången i sitt liv träffa en annan valp när Bruksgårdens Japp kommer på besök. Japps farfar är Imses mormorsbror så de är, ja va´ blir det (?), sysslingar tror jag. Japp, som är drygt 2 veckor äldre, är något högre och gängligare än vad Imse är. Vi låser in de äldre hundarna och låter valparna träffa varandra inomhus. Bägge är till att börja med lite avvaktande, där de går runt och betraktar varandra med hög svansföring, men det tar inte långa stunden förrän de är du och tjenis och en yster lek tar vid. Vi inser snabbt att de här två busarna går det inte att ha inomhus, så vi flyttar med fika och valpar ut i lekhagen för att beskåda allt från första parkett. Oj, oj, oj vilken föreställning, upp och ned för rutschkanan, kamp i trasor, plask i bassängen, jaktlekar och brottningsmatcher. Ibland hettar det till och de slåss som riktiga små gatpojkar, då får vi gå in och medla fred och strax är de bästa kompisar igen som hjälps åt att gräva Imses fallgropar ännu större. När Japp far hem är Imse dödstrött och sover totalt utslagen i över 3 timmar. Jag tycker att det är fantastiskt hur Japp och Imse kunde leka med varandra trots deras olika bakgrunden. Japp är uppväxt med 10 syskon och Imse som ensam valp, ändå märks det ingen skillnad på dem i leken. Så nu kan jag sluta oroa mig för att Imse skulle vara annorlunda på grund av att han inte har några syskon.

På eftermiddagen är det tid för ett nytt äventyr, Imse skall besiktigas, chipsmärkas och få en parvospruta. Vi stoppar in honom i bilen far iväg de 2 milen till Alingsås Djurklinik, väl där stegar Imse in, hälsar glatt på alla och av hållningen att döma ser det ut som han säger ”Hej jag heter Imse och är kungen av Bardlands”, ja jag kan nästa svära på att han tror det själv. Naturligtvis är han ett A-barn, nä A-valp menar jag och allt är utan anmärkning. Spruta och chipsmärkning utstår han utan minsta lilla pip och på hemvägen sover han hela tiden. Jo, jo det kostar på att spela kung.

7 veckor och 5 dagar
Även denna dag börjar med ett äventyr, för klockan 8 står sotar´n och knackar på dörren och jag har totalt glömt att han skall komma. Samtidigt som jag stänger in de äldre hundarna, tackar jag högre makter att jag för ovanlighetens skull har hunnit få anständiga kläder på kroppen, vilket inte hör till vanligheterna vid den här tiden på dygnet, eftersom morgonpromenaden med Imse alltid sker i morgonrock. Imse hälsar glatt svansviftande och hoppande vår sotare välkommen, när han drar in sin stora dammsugare till vedspisen i köket. Sotarviskan som sticks vid närmare kontakt får sig en rejäl utskällning och dammsugaren blir noggrant undersökt, men när sotaren sätter igång den för att börja suga tryter modet på Imse och han far ut i hallen för att ta sig en funderare på om detta oväsen kan vara farligt eller ej. Efter en stund tar nyfikenheten överhand och han kommer tillbaka till köket, någon närmare kontakt blir det dock inte förrän dammsugaren har tystnat igen.
På eftermiddagen är det dags för ett gympapass i valphagen, de senaste dagarna har han haft intensivträning och så här efteråt förstår jag syftet med det hela, det är utbrytarträning som den lille banditen har sysslat med. När jag kikar ut genom köksfönstret så ligger Imse utanför valphagen och gnager på ett ben tillsammans med Cayo och Thanja. Jag går ut och återplacerar honom i valphagen samtidigt som jag undrar hur i himmelens namn han lyckats ta sig ut. Det tar inte långa stunden förrän jag åter ser honom spatserande utanför hagen och nu bestämmer jag mig för att ta reda på hur han bär sig åt. Jo han börjar med arm- och tåhävningar, sedan tar han spjärn med bakbenen på den hala plexiglasskivan tills så stor del av överkroppen är över kanten att han kan börja gunga och tar överbalans så han ramlar ned på andra sidan. Vips är han ute i friheten. Lätt som en plätt. Numera heter han Imse Vimse Utbrytarkung.

Epilog

Nu har Imse lämnat oss och mitt hjärta gråter, tidigare när vi haft stora valpkullar har det varit en lättnad att bli av med dem vid 8 veckors ålder. Ni skall veta att har man haft 10 stridisar hemma som bara blir värre för var dag som går, då drar man en lättnades suck för varje valp som lämnar hemmet. Annorlunda har det varit med Imse som jag kamperat ihop med i vått och torrt och trots alla hans tokerier eller kanske just därför har jag fått en alldeles speciell känsla för honom. Hans nya familj består av Peter Hägglund, Monica Johansson och deras barn Tom 3 år och Filip 1,5 år samt goldenhanen Irke 11 år, mamma Cayo tillhör också familjen. De kom ner från Sundsvall och stannade ett par dagar innan de for hem igen, så Imse fick vad man skulle kunna kalla en inskolning på sin blivande familj. Fast naturligtvis hade han inte behövt det, för det var hej svejs från början och barn, som var något som vi försummat i hans uppfostran, tyckte han var väldigt trevlig bekantskap och han uppförde sig oväntat väl tillsammans med dem. Ja han t.o.m. lärde Filip hur man möblerar hallen med skor och sedan äter på dem. Ja det är sant, en dag när jag tittar ut i hallen så ser jag i en röra av skor, Filip som står och gnager på en sko medan Imse ligger vid hans fötter och låter sig väl smakas av en annan sko. Otroligt. Det sista som Cayo lärde honom innan han for härifrån var att gå uppför trappan till andra våning, den trappan är både smal och brant och ingen annan valp som vi haft har gått i den vid så ung ålder. Så här gick det till. En kväll när vi sitter där upp och tittar på TV kommer Cayo och backar uppför trappan och efter henne kommer lille Imse larvande. Förmodligen tyckte hon att han skulle vara med i gemenskapen och lättaste sättet att få upp honom till oss var tydligen att hon backade. Ja vet jag man upphör aldrig att förvåna sig.

Den sista färdigheten som Imse visade upp innan han for, var att han efter det han bajsat så sprätte han med både fram och bakben. Jag tror nu inte att det betydde något särskilt, mer än att han hade tittat på de äldre hundarna som han är uppväxt med och de är några riktiga sprättgökar alla tre. Valpar kan upp till 12 veckors ålder lära sig genom att titta, den förmågan försvinner senare.

Rapport från Sundsvall säger att resan upp gick bra, Imse sov i stort sett hela vägen med avbrott för några kissepausar. Väl hemma spatserade han in tillsammans med katten och ingenting var konstigt, alltså  lika cool som vanligt, jag vet inte riktigt vad som skall få den herr´n att lyfta på ögonbrynen.

Imses levnadshistoria är videofilmad från allra första dagen, så de som tror att jag ljuger om alla hans tokerier är välkomna hit på en filmförevisning.

Nu är hans gossedjur tvättade i maskin, jo det var välbehövlig, och de hårda leksakerna diskade, hemmet är storstädat och allt ser ganska normalt ut. Men det är to-o-o-mt!

Älskade Imse Vimse, Rackarunge och Utbrytarkung om du visste vad jag saknar dig! För att trösta mig skall jag åka till världsutställningen i Tyskland och när jag kommer hem därifrån är det tid för Crazy att valpa och så börjar cirkusen på nytt. De nya valparna kommer att till Imse bli halvsyskon på pappans sida och kusiner på mammans sida. Oj, oj, oj här gäller det att ladda batterierna för Crazy är ganska tjock vid det här laget och tänk om det blir 10 små Imsar!