Bardlandsåret 2016

Då var det dags igen att summera föregående år. Tycker inte det är länge sedan jag satt här med 2015 års rapport. Ett år går fort, men när jag ser tillbaka i backspegelen och ser tillbaka på alla händelser inser jag att även detta år innehållit en hel del. Nya liv har tänts och flera av våra 4 fota vänner har lämnat oss i stor saknad och sorg.
Nunne skrev första årsrapporten 1997. Sedan dess har vi fortsatt summera varje år för att kunna skicka ut en årsberättelse till våra valpköpare. Ett ganska maffigt arbete som ändå är kul och som gör att man håller sig uppdaterad.
Många av er har under året hörts av och hälsat på, både hos Lars-Anders på Åtorpet och hos oss på Stockabo. Vi uppskattar era besök och ser fram mot flera möten och samtal under detta år. Kul är det också att se bilder och läsa era inlägg i vår face book grupp ”Bardländarna” Så fortsätt rappotera till oss, stort som smått. Det är det denna rapport bygger på, så stort tack för alla bidrag! Hör vi inte något från er är det inte helt enkelt att nämna eran hund här…
Något kennelläger blev tyvärr inte av under våren då en ny kull planerades och som alla vet är det inte så lätt att pricka in datum för löp och parning, Det blir liksom när det blir. Men nu 2017 satsar vi på läger för våra Bardländare i sann Bardlandsanda. Ni kan läsa om det under ”Planer för 2017”
Under året har 8 nya små skägg sett dagens ljus på kennel Bardlands. 8 juli föddes vår S kull med Carlshill´s Fräcka som mamma och Deen´s Timo som pappa. 2 hanar och 6 tikar, vilket har inneburit att vi fått en del nya medlemmar i familjen. Så under sommaren har vi haft fullt upp med allt vad det innebär med en kull. Rekord många besökare har vi haft av både valpköpare och övriga vänner. Verkligen en perfekt tid att ha en kull, trots att det resulterade i att Anders fick åka själv på Riesenlägret, medans jag var hemma och njöt för fullt av de nya juvelerna. Allt har gått fantastiskt bra. Fräcka har axlat rollen som mamma fullt ut och Ojzan har ställt upp till 100% som nanny.
I höstas annordnade vi valpträff för S kullen, 6 av 8 kom för att tillbringa en dag i skogen med spår, rapport, uppletande och trevligt umgänge. Tack för att ni ställer upp och kommer på våra träffar!

Här nedan följer Bardlands 20:e årsrapport!

A,B,C,D,E,F G,H,I,Joch K-kullen är alla i dag himlahundar som vi vårdar varmt i hjärtat med alla roliga minnen. Flera av dessa hundar har genom åren bidragit med fina resultat på både test och tävlingsbanor. Flera har också gått vidare i avlen vilket innebär att deras gener lever vidare. Men framför allt har de varit älskade familjemedlemmar som vi för alltid kommer att minnnas. Möten med många nya människor har det lett till, människor som vi fortfarande har kontakt med vilket glädjer oss.

F-kullen: I förra årsrapporten var endast Fedina kvar i denna kull. Även hon har pga av ålder   vandrat vidar över regnbågsbron.

Fedina,

G-kullen:  Under 2016 har även Garbo vandrat över till det sälla jaktmarkerna för att återförenas med syskon och övrig släkt. Så nu är även hela våran G-kull himlahundar.

Garbo,

J-kullen: Denna stora kull med 14 valpar såg dagens ljus 5 juni 2003. I förra rapporten kunde vi med glädje nämna Bardlands Jiddra som under pompa och ståt tog emot priset som årets Bragdhund 2015. Vi nämde även J’Azta, mera känd som Doris som haft ett lång och lyckligt liv. Båda dessa damer har under året som gott lämnat oss. Vi sänder varma tankar till både Theres, Rickard och Gustav.

J’Azta, I januari pga ålder flyttar denna högst älskade hund till hundhimlen efter ett långt och lyckligt hundliv ihop med husse Gustav. Husse beskerv Doris (som hon kallades) för en svårflörtad flicka, men alltid lika glad och positiv. Hon omplacerades hos Gustav efter att han mist sin kompis Bardlands Bombi Bitt (Oscar). När Gustav hämtade henne lämnade hon Oscars bästa leksak vid hans grav vilket betydde på hundars vis ”var inte orolig jag ska ta hand om gubben” Det var ett löfte hon höll i hela sitt liv.

Jiddra, Som jag nämnde ovan utnämndes hon till årets bragdhund 2015. Otroligt fin reklam för vår kennel och för rasen. Uppmärksamheten var stor och det skrevs många artiklar i div tidningar om hur hon skrämde i väg rånare från sin mattes djuraffär. Fina modiga Jiddra vi minns dig med kärlek och värme. Jiddra insjuknade i lymfcancer och fick somna in i februari.

Matte Theres om Jiddra:
Min hjältinna, min skugga, min svarta pärla, Piddris, min älskade Jiddra, kärt barn har många namn. Från första dagen vi träffade dig hos Bardlands, bara 4 veckor gammal då du låg och mös under vattenslangentog du stor plats i mitt hjärta. För varje dag som gick växte din personlighet fram. Du älskade inte alla utan valde noga ut vem som var okej i ditt liv. Du älskade livet, segling, träning och att vara oss till lags. Vi levde 24 timmar om dygnet ihop. Vattenpölar, vantar och pinnar var en stor passion. När du tog fram din ilska vid rånet, visade du en sida jag aldrig förr fått se, jag visste att den fanns men du hade aldrig behövt visa den förut. Otroligt tacksam för din insats, gudarna ska veta hur det hade slutat annars. Jag älskade dig innan men kände ännu mer då, att det var vi två mot världen. Så en dag när du inte ville äta förstod vi genast att allt inte stod rätt till.
Nu har du vakttjänst i himlen under köttbulleträdet med de andra och har fölorat min skugga sedan nästan 13 år tillbaka. Våra hjärtan är i tusen bitar, men vi har otroligt många glada minnen med dig. Tack för all din kärlek, jag lovar att ta hand om husse, lillhusse, gammelmatte/husse och resten som du älskade. Åter släcks ett ljus här och en stjärna tänds på himlen.
Nu har det flyttat in en ny liten stjärna från Tjeckien till husse och matte. Vi önskar er all lycka med den nya lilla tösen!

K-kullen: Dessa 7 valpar föddes 16 maj 2004. Kullen föddes för tidigt med akut kejsarsnitt. 4 valpar överlevde. Från november 2011 var endast Kitti Bus i livet. Nu har även hon lämnat oss i saknad och gått över regnbågsbron för att förenas med övrig släkt.

Kitty Bus, 28 september får jag meddelande från Jenny att Kitty fått somna in. Jenny skriver:

Kitty var in i det sista väldigt pigg i sinnet, tant och lite dement men ack så pigg. Sista veckorna tappade hon mycket i vikt, och det gjorde att vi tog henne till veterinär som då såg att hon var hård i buken. Hon tappade sedan på en vecka till massor i vikt och blev väldigt rund om buken. Troligtvis en tumör i levern. Beslutet var därför entydigt. Vår fina Kitty fick ett värdigt avslut. Tack till kennel Bardlands för denna ack så speciella hund som jag fick förmånen att ha under väldigt lång tid.

L-kullen: 28 maj firade denna kull sin 10:e födelsedag. Mig veterligen är 4 av dessa 7 valpar kvar i livet. Vi är glada att Lyckokullens gener lever vidare genom Loke, Lyra och Leasad.

Leasad, Flyttade som liten valp hem till Maja Persson. 2010 allt för tidigt gick Maja hastigt och tragiskt bort. Leasad var mattes allt och Maja var mycket noga med var hon ville placera henne efter sin bortgång. Allt blev efter Majas önskan och Leasad fick flytta hem till Anders Kjellsvåg och hans flock där bland annat Bardlands Jeffi fanns. Där fann hon sig väl till rätta. I början av året tändes en ny stjärna på himlen. Leasad har nu återförenats med sin matte Maja. Tack Anders för att du tog så väl hand Leasad.

Lufsen, Har genom åren beskrivits som en superkille. Han och husse Ingemar är kända profiler bland Vargöns befolkning, där det blir långa promenader och träffar ihop med omgivningens hundar. Under sommaren har vi haft flera besök här av Lufsen, hans matte och husse. Han har uppträtt väl här i valphagen med de små, som den gentleman han är. Första gången var Ojzan lite vass i tonen mot honom, men snabbt förstod hon att han var en vänlig själ som inte ville någon något illa. Att sen Lufsens matte alltid hade ”gofika” med sig som även var till för de skäggiga gjorde ju allt lite lättare! I början av september blev inget sig riktigt likt för Lufsen när lilla Sherry flyttade hem till familjen Russberg. Enligt rapporter har han uppträtt väl mot den lilla och är väldigt pigg och fräsch. Och naturligtvis fortsätter Husse att ha en massa egentid ihop med Lufsen!

Loco, Som vi alla känner bättre som Lilleman har som vanligt haft ett händelserikt år med en massa skoj. Matte Lotta berättar här:

Här kommer en liten rapport om Lillemans 2016. Eftersom husse varit ansvarig för SBK:s sjöräddningsutbildning i Västra har Lilleman varit med mycket o tränat, dock inte åkt båt, det kan ni göra själv säger Lilleman som avskyr hala underlag eller när underlaget rör på sig.
Han har fortfarande fullt upp men att uppfostra Qunataz och säger till när han tycker att Quantaz går för långt.
Lilleman är en otroligt snäll och arbetsvillig hund som fortfarande, snart 11 år gammal , alltid är med på skoj o bus, att träna Räddning o hitta figgar är det bästa han vet fast han tar det i sin egen takt.
Efter Riesenlägret i Kopparbo o juli märkte vi när vi kom hem att Lilleman hade spräckt en klo, första gången som vi har en hund med spräckt klo. Förmodligen har han gjort det vid något sök i räddningsmiljö som inte alltid är snäll. Besök hos veterinären gjorde att hela klon fick tas bort och sedan följde rehab vilken till och början med såg väldigt bra ut. Efter ett tag började Lilleman att slicka på tassen och vi gick tillbaka till veterinären som då ansåg att man var tvungen att amputera tån. Det har läkt fantastiskt bra och han är helt ok idag.
I augusti blev Lasse o jag farfar o farmor till William, helt underbar liten kille o Lilleman har verkligen tagit sin uppgift på allvar, sitter jämte vagnen o passar o ligger på golvet jämte William när han är i sitt gym. Nosar lite på hans fot när William är missnöjd, så härligt att se.
I maj fyller Lilleman 11 år, kan inte fatta var åren tagit vägen, är så glad över min fina hund och tacksam över att fortfarande få ha Lilleman, visst märker man att han är äldre, gillar att sova i soffan o mattes säng och tar sig friheter som bara äldre hundar gör. Så charmigt med äldre hundar o Lasse säger ibland att Lilleman ”pekar finger ” åt mig och gör precis som han vill, men det tror jag inte på!

Lotti, Som ihop med sin mamma Hanna och husse, forskaren György blev berömda och kända över hela världen. Både mor och dotter utbildades till att söka äggstockscancer med otroligt stor träffsäkerhet. Båda har uppmärksammats på både på TV och i media bla. Sen drygt ett år är Lotti ensam hund. Och om henne berättar husse György:

Efter Hannas bortgång ändrade Lotti successivt sitt beteende. Nu efter att mer än ett år har gått, det är en (nästan) helt annan hund. Hon har blivit snäll och lydig mot vad som hon var förr, en intensiv, svårstyrd, oberäknelig hund. Vi har ett harmoniskt lugnt liv tillsammans, Lotti är alltid där vi är i huset. Både hon och jag längtar efter bättre väder för att kunna gå ut och träna, leka tillsammans. Vi brukar köra spår, korta men nog avancerade spår jag lägger för henne. Uppletande i skogen är en högt uppskattad lek. Att kampa med husse är dock mest spännande. Jag har utrustning kvar från korta träningsperiod i IPO med Hanna. Den är så eftertraktad att Lotti börjar nästan skaka när hon ser att jag plockar fram utrustningen. Hennes hälsa är bra om vi tänker på hennes ålder. Under hösten var hon vid återkommande tillfällen lös i magen, ibland varje vecka. Utredningen visade inga fel på henne, på inrådan från veterinär började jag ge henne foder 4 gånger dagligen, vilket funkar bra nu. Vi hoppas att vi får ha henne ytterligare några år till med bibehållen hälsa för oss alla tre.

M-kullen: I denna kull föddes tyvärr bara 3 valpar 28 augusti 2007. Vi minns M’Attan som allt för tidigt lämnade oss. 2 av dessa lever vidare och båda har gått i avel vilket totalt har genererat i 49 nya små liv.

Mach, Han lever ett kravlöst pensionärsliv i sus och dus! Han hänger bra med på fyspass och skogspromenader. Övrig träning körs lite när andan faller på och han älskar det, dock märks det att matte inte ställer så höga krav på precision längre men det gör ju inget!
En lagom charmig grej Mach har börjat med är att när larmet ringer på morgonen drar han undan mattes kudde, så det där med att snooza är bara att glömma! Mach är överlycklig att matte går upp direkt, för då blir det frukost. Annika har aldrig haft en sån hungrig hund!
Så Mach är fortfarande den där busiga och brötiga hund han alltid varit!

Maja, Har haft några tuffa år efter R-kullen som hon ju är mamma till. Pga anaplasman utvecklade hon också ledsympton och hade antikroppar mot sig själv, autoimmun sjukdom. Hon sattes på kortison för 2 år sedan, men nu i höstas kunde dosen successivt halvera. Husse Niclas rapporterar att hon nu är en otroligt pigg och krävande dam som nu går in på sitt 10:e år.

N-kullen: Denna kull föddes 24 februari 2009. 3 hanar och 8 tikar. Under året har 2 av dessa lämnat jordelivet och skuttar nu runt på det evigt gröna ängarna. En hane är sen tidigare borta.

Nora, Som flyttade till matte Synnøve i Norge har vi träffat genom åren på både Riesenläger och kennelläger. I somras fick vi besked om att hon fått somna in. Synnøve skriver till oss:

Jeg har en trist beskjed til dere om min kjære Nora. Jeg har besluttet at hun skal få lov til å slippe flere plager, og kommer til å la henne vandre om ett par dager. Det er bare forferdelig tungt, men jeg vet at min beslutning er best for henne. I fjor begynte hennes mageproblemer å bli verre, og hun har fått kortison for å få stabilisert magen. Dette har fungert bra, og hun har vært frisk og bra pigg frem til nå i sommer. Nå har det rullet på med flere utrivelige saker: Hun har fått en brusk-utvekst på ett bakben, og i tillegg en skade i korsbåndet på samme ben. Dette fant jeg ut av etter at jeg tidligere i sommer opererte bort godartede jur-svulster. Jeg har sett at hun ikke har vært seg selv en stund, men har tenkt at det er sikkert fordi hun er skendrektig, eller fordi hun begynner å få en gammel dames litt vanskelig humør, og hva vet jeg. Jeg har vel funnet på ting for å trøste meg selv, og tenkt at om en liten stund er alt som før. Man forsøker å lure seg selv.
Hun skal ikke ha flere operasjoner, og hun skal ikke ha mere smerte.
Jeg har hatt 7 år med min kjære beste venn. De første årene var jo ikke bare enkle, men når vi rundet 4 år i sammen, vokste det frem en gjensidig respekt og et godt samarbeide oss i mellom, og jeg fikk oppleve en vakker og god kjærlighet til min hund. Nora har vært med meg hver dag i alle disse årene, og aldri backet ut om det har vært noe spennende på gang. Klatret i fjell, vandret med bæremeis fra hytte til hytte, teltet i fjellet, kjørt båt på Alta-elven, forsert elver med sterk strøm uten å nøle ett sekund, jaget katter, vært på reinsdyrjakt, skremt nabokjerringer.
Trening og lek på læger har gitt oss så utrolig mange fine dager i sammen, gjerne i spennende miljøer hvor to høydare er ruinområdet i Allingsås (?) og Mimer-laven.
De fleste dagene i et liv er hverdager, og vi har vært hverandres selskap i både godt og vondt. Nora har vært med overalt, og har aldri (når hun vel ble voksen) vært utrivelig mot noen eller yppet til bråk. Man vet at man en dag må ta det tyngste valget, og for meg er den dagen kommet. Jeg tar Nora med meg videre i mitt hjerte.

Nörtti, Levde sitt liv i Finland och har där 2 kullar efter sig. Under sommaren får vi besked av matte Tiia att Nörtti är borttagen pga sjukdom. Tiia skriver:
Jag har sorgliga nyheter om Nörtti. Under midsommarveckan märkte jag att Nörtti åt sämre än vanligt. Jag kontaktade djurläkaren pga. att jag misstänkte förstoppning i tarmen och fick råd till det. Efter dom här dagarna spydde Nörtti små mängder mat och på lördagen ringde jag till jouren. Dom misstänkte kraftig magsjuka som hade varit allmänt på hundarna just då men ändå kom jag till det att Nörtti måste undersökas. Djurläkaren tog röntgen och ultrabilder och kom fram till att Nörtti hade en stor växt in i bukhålan. Växten var så stor att operation var inte möjligt/lönade sig inte att utföra. Den enda möjligheten var att avliva Nörtti. Nörtti somnade in den 25.6 2016. Tidigare har Nörtti inte haft några fel och de sista dagarna var han glad som vanligt. Jag vill tacka för att jag fick en så här fin hund av Er. Han var väldigt viktig för hela familjen och vi skulle ha velat ha honom ännu kvar.

Nessie, Har under året vart ute och tävlat både spår och sök, samt startat i lydnadsklass 3. Detta har resulterat i att hon nu även är uppflyttad till elitklass sök. Sedan tidigare är hon godkänd i både spår och rapport i elitklass! Heja Ingrid och Nessie och lycka till framöver.

Narwa, Kör på så det ryker ihop med matte Lena. Under året har de gjort flera starter i agility klass 2 och hoppklass 2 med fina resultat. Kul att våra Riesen visar framtassarna på olika arenor!

Nicko, För hans del har det blivit några starter i lydnadsklass 3, samt lägreklass spår. Han är sedan tidigare godkänd i spår lägreklass och har LP i lydnadstvåan. Vi önskar matte Solweig lycka till under 2017 med tävlandet!

Nixie, I våras hade hon en lyckad dejt med Gullviks Zäpo och 9 små nya skägg föddes hos Claes och Jenny på Schnauzerholmen’s kennel. Detta var hennes 3:e kull. Vi önskar Claes och Jenny lycka till med fortsatt avelsarbete!

O-kullen: 24 april 2009 föddes denna kull, 4 hanar och 3 tikar. Det är drygt 3 år sedan
den första hanhunden så tragiskt gick bort i en olycka där vildsvin var inblandat. Och under det gångna året har ännu en kär vän ur kullen vandrat över till andra sidan. De flesta i kullen har upplevts som ystra unghundar trots att det firade 7 årsdag i våras. Men detta år har inte varit helt smärtfritt för flera av dem ur kullen.

Obelix, I våras fick jag meddelande från Malin att inte allt stod rätt till. Obelix som nästan alltid haft svårt att lägga på hullet har magrat av ordentligt. Man antar fel på bukspottkörlten så att han inte tillgodoser sig näringen i maten gott nog. Förut har han varit glad och pigg och då har det funkat för honom. Men det sista blev han allt deppigare. Familjen flyttar till en hästgård där han stortrivs med att följa matte i alla göromål. Malin berättar att han följer henne som en skugga i vått och torrt. Men till slut är det hela ohållbart och Malin tvingas ta det slutgiltiga beslutet. Han fick ett fint avslut det blev en promenad i skogen ihop med matte, solen sken och han var pigg och glad och han fick leka med favoritbollen innan han fick somna in. Men så klart som Malin beskriver det, ” så enormt tungt utan min extremt trofasta vän”

Otto, Efter en enveten hälta på ett bakben som inte ger med sig blir det tid hos veterinären för röntgen. Otto har tydligen skadat akillessenan och fått någon bristning i den så att del av senan gått av, så det blir tid för operation. Efter operation konstaterar man att det är hälsenans infästning i lårmuskeln som brustit med ärrvävnad som följd. Senan blir avkortad och lagad, benet blir gipsat och fixerat med en skruv genom hälen. Under återbesöken ser man att det läker som det ska. Efter ca 1 månad tas gipset bort, skruven får sitt kvar ytterligare 4 veckor. Som hundägare förstår man vilken pärs Otto, hans matte och husse gått igenom.  Nu hoppas vi att Otto mår bra efter vila och rehab!

Olga, Efter att matte Linda har provat livet på landet har nu hundarna och hon flyttat tillbaka till civilisationen. Det viktigaste är inte hur man bor utan att man trivs! Är matte nöjd och glad är det bäst för alla. Efter en häftig rush på ett fält ihop med ”broder” Axel bryter Olga en tå på 3 ställen. Tråkig vila och stillsamma promenader. Men det hela läker fint, men jobbigt är det med en riesen som ska vara i stillhet. Dem gillar ju som bekant fart och fläkt!

Ojzan, Har i det stora hela haft ett bra år där hon som vanligt fått hänga med på diverse träningar. Under sommaren när vi hade vår valpkull har hon fungerat perfekt som Nanny. Hon accepterade fullt ut att Fräcka första tiden ville ha sina valpar för sig själv, då var hon väldigt försynt. Sedan i takt med att valparna växte till sig var hon en självklarhet mitt i flocken. När vi hade besök visade hon sig från sin bästa sida när hon godkänt besökarna. Flera som hälsade på sa att de gärna kunde ta med sig Ojzan hem i stället. Allt frid och fröjd tills slutet på året, då blev Ojzan sjuk. Hon fick en enveten feber som inte ville ge med sig. Massor av olika prover togs vid flera tillfällen, röntgen och ultraljud utan att man riktigt kunde få fram vad som var fel. Efter en dryg vecka med hög feber och provsvar som trots allt var ok misstänker man polyartrit då hon även har varit otroligt stel med hälta till och från. Hon blir satt på en hög dos kortison som hon snabbt svarar positivt på. Vi har vecka för vecka kunnat minska dosen och i skrivande stund får hon minimal dos för att snart få prova på hur det går helt utan. Hon har tappat alla muskler och magrat av men hon är i nuläget pigg och otroligt matglad men vi måste skynda långsamt. Jag måste erkänna att jag ett tag trodde det skulle bli en jul utan våran Ojzan.

Otis, Här har vi grabben som glädjande nog har klarat åter utan skavanker. Otis går under namnet den eviga valpen eller den 7 årige valpen i sin bekantskapskrets. Livet leker och allt är fortfarande lika roligt. Här följer en hälsning från matte Sarah:

Vi startade träningsåret med en helg på Såtenäs i hop med sjöräddningsgänget där vi fick träna på olika vindförhållanden och göra ett stort eftersök. Otis älskar att vara med och träna, han har varit med på sjön och kör sjösök med samma glädje som skogssök eller räddningssök. Att vara på båt och jobba bekommer honom inte. Vi har ju hunnit med ett antal läger även i år där räddningen varit i fokus. Vi försöker försvåra men det är svårt då han löser det vi ber om. Alltid med samma glädje och intensivitet. Får han sen kasta lite gräs efteråt och vimsa runt med bollen är lyckan fullständig.
Ibland går benen före huvudet som när han rusade upp i en svängd gallertrapp och kom på halvvägs ner att han faktiskt inte gillar just den trappan. Matten fick komma till undsättning och hunden ansåg att ska man rädda hunden ska det göras rejält. Så han kravlade sig upp i min famn och ville bli buren ner. För att inte ramla ner så spjärnade han emot mot trappen och där satt vi fast sen. Jag kom varken fram eller tillbaks och fick ropa på hjälp. Våra vänner kom och räddade hobbyräddaren och hans matte ner, och hobbyräddaren for iväg i känd kängurustil och fortsatte leta figgar som inget hänt. Kvar stod vi andra som 4 fånar. Han är helt underbar den hunden!Vi tränar lite lydnad men inte för tävling längre men för att underhålla. Även här är glädjen stor hos hunden. Jag har på dessa 7 år aldrig hittat nått som han inte gillat att göra. Allt jag har föreslagit och presenterat köper han. Sen har jag heller inte på 7 år lyckats träna upp hans tålamod så jag får fortfarande blåmärken när han blir frusterad över något. Men men det får man leva med. 
Han visar som alltid sitt fantastiska hjärta av guld ihop med alla vi möter. Han fick ju träffa S-kullen när de var små och fick visa dem hur snäll man måste vara när man är stor.
När Shaggy och hans matte kom hem till oss är det vänligt men bestämt han talar om spelregler för valpen. Samma när han träffar Sherry som vi tränar lite med.
Vi har nu tagit upp spåret på gamla dar. Efter spåruppehåll på ca 5 år kan han nu spåra i lugnt tempo och väljer bort vilt. Det tar helt enkelt lite längre tid för en del att landa haha.
Vi hann även med en flytt där jag var orolig för hur han skulle hantera denna. Men han älskar sitt nya hem. Är lugn och harmonisk och har på vanligt Otissätt charmat in sig hos våra nya grannar, både de tvåbenta och de fyrbenta. Till och med den hunden som inte gillar stora svarta hundar är helt bekväm med att möta oss. Han har ett suveränt sätt att läsa av de andra. Är de minsta rädda och osäkra så låtsas han inte om dem och låter dem komma fram och nosa på honom i bakhasorna när de är redo. Sen är dom nöjda och han kan smått engagera sig i dem utan att de blir rädda. Jag är så oerhört glad över denna lilla hunden. Han är mitt allt. Jag kommer aldrig få en sådan här hund igen. Han har lärt mig så mycket genom åren. Tack för att jag fick köpa honom och tack till Lena o Anders som alltid funnits där för oss.

O’Azta, Här har vi en liten krutgumma! Matte Gudrun rapporterar att allt är bra med Azta. Hon är pigg som bara den och väldigt fräsch, man märker inte att hon ska fylla 8 år. Hon får sina dagliga skogspromenader är alltid lös och får sina riesenryck. Gudruns lilla barnbarn Alva sa bland sina första ord just Azta, så på dagis undrade de var det var för tant som hette Azta. En gång i veckan är det träff med andra hundkompisar för sköna promenader. Det gillar Azta! Inomhus är hon en riktig soffpotatis.

P-kullen: 10 maj 2010 föddes våran kungliga kull med 9 prinsar och en liten prinsessa. 1 hane är sedan tidigare borta. Och under det gångna året har även den lilla prinsessan fått somna in.

Prinsessan Pippi, när övriga valpar flyttat till sina nya hem fick hon följa med mamma Maja hem till Niclas där hon haft ett gott liv. Nu lever hennes minne kvar i våra hjärtan.

PIPPI, Prinsessan av Veka. 2010-05-10--2016-09-05
Älskade Pippi har idag lämnat oss och tomrummet är stort och smärtsamt. 6 år 3 månader var alldeles för kort tid.
Pippi var alltid glad, alltid lojal och positiv till alla typer av aktiviteter. Hon var " Den Glada Vovven" som alltid viftade på svansen, ja allt som fanns nedanför öronen. All den positivitet & energi som hon hade i överflöd lyste upp vår tillvaro ex tidiga regniga mornar när hon glatt for upp då klockan ringde med en svans som väckte alla då den alltid slog i någonstans, men vanligen i elementet bredvid min säng.
I såväl glädje som sorg har hon varit vid min sida och stöttat med sin enorma positivitet, sin närvaro och sin värme. Alltid med ett huvud i knät eller bara vara bredvid.
Då mamma Maja var allvarligt sjuk/skadad vid 2 tillfällen så minskades promenaderna längd, det blev mycket koppel för Pippi så att Maja fick lugn & ro för att röra på sig och ändå var hon alltid glad. Protesterade aldrig utan gick fogligt & glatt in i hundgården med Maja eller under vissa tider ensam då Maja fick vara inomhus. De gälla glada skallen när jag kommit hem från jobbet kommer att eka länge i mina öron & i Veka.
En otrolig nos som, i kombination med energi & outtröttlighet, alltid fann det den skulle inomhus & i naturen. I spåret missade hon sällan någon apport även om hon gick 6 meter bredvid spåret. Bäst gick hon om jag joggade med henne så hon fick hålla sitt högenergitempo. Nosen använde hon även för att hitta bär; blåbär, hallon & björnbär. Hon åt direkt av buskar & ris och hon "lärde" Maja att äta bär varje höst. Hon var "Hallonhunden". Kantareller kunde hon också hitta, men även de gillade hon att äta av....
Vatten var Pippi's andra element. Hon simmade snabbt och med sedvanlig energi. Många meter har vi simmat tillsammans alla 3, men höjdpunkten av varje bad var kappsimning med Maja efter "Kongen" som jag kastade ut. Då hördes vovvarna över hela Simlången.
Våra katter vakade hon över, nosade alltid på katter på tomten för att se om den var "hennes" sedan var det OK.
I sällskap av andra så älskade Pippi alla människor & barn. Hennes glädje när vi hade besök visste få gränser. Hon hämtade gärna saker och bjöd andra att ta dem, kanske leka med eller gömma dem?
Hon kunde stå i sängen på morgonen med någonting i munnen och sängen skakade med hennes svansviftningar. En lördagsmorgon efter en tuff arbetsvecka vaknade jag och var alldeles öm i ryggen, efter ett tag var jag så pass vaken att jag började röra på mig och fann då en av mina joggingskor i armhålan. "Någon" hade uppenbarligen kommit med den för att bjuda till tidig lek, men utan gensvar:-)
Pippis favorit var en polkagrisrandig kudde som hon nästan alltid letade upp på kvällen då hon skulle sova. Den snuttade hon på och somnade vanligen med den mellan sina tassar och ett hörn av den i munnen.
Hon har den med sig i den sista vilan. De tre Skäggen har nu blivit 2.... All kärlek till dig älskade Pippi, Prinsessan av Veka

Prins Paavo, Här kommer en rapport från matte Kaisa och hennes prins:

Vi har som vanlig startted året med en tur til Lappland å gå på ski. Herligt med masse snö og snöksotur og skitur. Paavo har värt frisk og i god kondis. Matte har brukt mest sin tid å flytte osv. så har vi ikke trent IPO nå lenger. Agility tok slutt efter sommeren. Det var synd at vårt trener sluttet sin bisnes. Så dermed har vi ikke nå lenger private agility timer.

Men vi har brukt en del tid med ipo spor, i skogen med spor, oppleting og sök. Herligt å trene med en hund som kan og alt er lett og best i livet! Spesielt oppleting :)

Må påminne dere å ha fritids forsikringer. Jeg nemlig mistet en tann pga. Paavo. On en blev delvis ödelagt.  Jeg satt på huk og Paavo gikk under min haken og plutselig tittet han opp - skallen hans slå meg i haken... der var jeg som i tegne serien.. Jeg så stjerner og tennene 'ramlade ut på gulvet' :D I fortsettning, vi skal ta noen ikke så farliga terrengsykkel turer i skogen. Puss og Kram fra Paavo og jeg!


Prins Pohlman,
har under året, tillsammans med husse, varit ute på tävlingsbanorna och tävlat ett antal elitspår. Fredrik skriver:

Det har varit blandade resultat och som bäst blev det några Godkända tävlingar. 
Framåt hösten så provade vi även att starta i IPO Nordic Style spår som är en ganska ny tävlingsform i Sverige. 2 km spår två dagar och en enklare lydnad ingår i tävlingsmomentet. 
Passade Pohlman & husse utmärkt, även om Sölvesborgs fältspår var utmanande, då det inte tränats på tidigare! Tyvärr avslutades året tråkigare, då en kloskada inte ville läka och det misstänktes en tumör i tån och eventuell spridning till lymfkörteln.
Han opererade bort en tå och lymfkörteln och i skrivande stund har vi inte fått definitiva provsvar på tå och körtel. 
Vi hoppas ju givetvis att de fick bort allt i tid och vidare spridning inte finns!
Någon dragtävling blev det tyvärr inte under året, då det inte passade i tid under våren och hösten gick bort av förklarliga skäl.

Prins Felix, Här har matte Giesela summerat sitt gångna år med Felix:

 År 2016 har kantats av en del skador med Felix och vi har fått anpassat vår träning så det passar med rehabdelen också. Det är lite svårt ibland att få till det när man har en 36 kilos glad kille som bara vill jobba och inte känner av någon smärta och att han måste ta det lite lugnt ibland.
Vi har därför gjort lite annat också under tiden så den lilla hjärnan på Felix får jobba, bla lydnad och Nosework. Där har det varit fullt ös med kartonger som har flugit omkring innan han landade i träningen och förstod, många goa skratt blev det både från mig och mina träningskompisar!  Vi var också på några räddningsläger under året och det är alltid lika kul att vara där och träffa alla som man tränat med och lärt känna under åren. Felix är så duktig och arbetsvillig även om det ibland har varit begränsat pga skada men då har vi ändå kunnat göra en hel del så vi håller uppe våra kunskaper inom räddningen plus att vi har så kul när vi gör det bästa som vi vet.
Felix är mycket bättre nu och vi satsar på ett härligt och fartfyllt 2017, han är så rolig och tacksam att träna med och jag lär mig så mycket av honom också. Tänkte börja tävla lite, sitter och planerar för fullt, ska bli spännande. Vill också passa på att tacka mina träningskompisar som så osjälviskt funnits där och stöttat mig och Felix under året när det känts lite tungt och hjälpt mig att hitta lite nya träningssätt som har gett så bra resultat, ni vet vilka ni är!
Ser fram emot att se många av er under året som kommer, det är alltid lika kul att träffas och våra Bardlandshundar är ju helt underbara!

Prins Ivar, Denne prinsen är ett riktigt litet kraftpaket. Han bor fint i skärgården ihop med matte Maud och riesentiken Svea. Han älskar att jobba och verkar outtröttlig. Matte och Ivar är otroligt aktiva. De tränar det mesta som hundvärlden har att erbjuda, bla IPO, skydd, sök, rapport och lydnad. De är flitiga deltagare på div hundläger och träningar. Ivar är sedan tidigare godkänd i lägre klass sök och tävlar lydnad i elitklass. Under året har de tävlat rapport och är nu uppflyttade till högre klass. När jag läser om allt kul de hittar på önskar jag att jag hade hälften av Mauds energi! Det kanske kommer när man blir pensionär ;)

Prins Putte, Är prinsen av Dalarö som trivs bäst i riktigt brötig miljö. Under året har han och matte Mia genomfört godkänt MRT, Mission readiness test. Vilket innebär att de certifierats som internationellt räddningshunds ekipage. Vilken enorm lycka det är när allt arbete och träning de lagt ner når ända fram. Putte och Mia åker land och rike runt för att delta på utmanande träningar. I höstas sammanstrålade de med likasinnade från både Danmark, Tyskland, Finland och Polen för en veckas träning i ruiner i Polen. Ja livet är fyllt av äventyr för Putte ihop med matte. Och som lite extra krydda flyttade en liten Scooby Doo in fram på sensommaren.

Prins Rex, Ännu en riesen med drag i! I höstas startade han och lillhusse på SM för draghundar, där blev det en bronsmedalj i klassen linlöpning. Så mycket dragträning blir det för denne prins. Men träningen varvas också med spår, sök och uppletande. Även lite lydnad hör ju vardagen till.

Q-kullen: 7 juli 2012 föddes 7 hanar och 2 tikar. De börjar nu att uppnå mogen ålder, fast det är inte alltid det märks.

Q’Iben, Som även kallas prinsessan Iben är så klart husse och matte ögonsten. Många härliga rapporter och bilder från både träning och när de är ute på tur har vi fått. Här kommer en berättelse från Lars:

Her går dagene som vanlig med til forskjellig trening, skogsturer, mye sosialt og trivselen er stor.  Iben er en superdyktig, stødig og solid frøken som elsker å jobbe, bruke hodet og løse oppgaver og lykkes godt i alt hun foretar seg ! Hun er helt fantastisk og vi får så mye gode tilbakemeldinger på henne. Hun er jo som er Riesen skal være, tøff, rampete og sterk men hun har også et stort hjerte og er så snill og god som dagen er lang, med alt av mennesker og dyr. Vi har ikke fått stilt henne i lydighetsklasse 2 enda men det skyldes at hun faktisk har hatt endel helsemessige utfordringer. Vi setter målet på dette i Mai, og håper det skal gå bra! Programmet sitter bra for henne. Ellers gjør hun endel feltsøk og spor og det er så herlig å se hun løser oppgaver med stor glede og engasjement. Vi er mye ute i skog og mark og hun har ofte med seg en venninne eller kamerat . Hun viser gladelig frem hvordan de skal oppføre seg i 'hennes' skog og hva som er kult å gjøre der.

Nå i Januar skal vi igang med en ny liten treningsgruppe. Vi har leid en ridehall sammen og skal trene hver søndag. Dette skal bli spennende! Noen er nye for oss og det er alltid positivt . Gruppa blir bestående av stort sett Rottweilere men jammen blir det en Riesen til, så det skal bli stor stas. Det er en Riesengutt som heter Pasco og eies av Marius Hauge.

Vi gleder oss til 2017 og ser frem til nye resultater, artige treninger og spennende opplevelser Iben er jo hele livet vårt!

 

Qryss mera känd som Texas, är en härlig Vårgårdabo med hjärtat på rätta stället. Han har stor arbetsmotor och är alltid glad. Ibland vill han så mycket att han inte alltid är så lätt styra upp. Men matte Katarina är duktig och när allt stämmer är det kul att se vilket fint samarbete de har. Han har under året blivit uppflyttad till lägre klass spår. Förutom spår tränar de sök i stort sett varje helg. Det händer att han är inneboende här och då är han en självklar medlem i flocken, glad och yster men ack så artig mot flickorna. Och det säger en del när mamma Ojzan och Fräcka tillåter honom att sova i vår säng.

 

Qubik, Som kallas för Morris skiljer sig något från sina bröder. Han har oftast alla 4 tassar i backen, en cool kille är det. Han har under året tävlat lydnad med fina poäng och hamnat överst på pallen. Så ihop med titeln korad kan han nu även lägga till LP1 framför namnet.

 

Qurax, alias Egon, är ihop med husse Anders ett välkänt namn i draghundssporten. De är ett sjuhelsikes team och vinner allt i sin grupp. Imponerande är att de är inte långt efter även i A grupp. Här kommer en rapport ifrån Egons år:

 Under början av 2016 var vi på fjällsemester. Som alltid är det en härlig vecka för Egon då han får ge sig ut i skidspåren med husse. Att sedan ha en yngling till kompis bredvid visade sig vara tålamodsprövande. Det fick bli fler varv för husse istället. Försöket då matte skulle hjälpa till resulterade endast i platt fall med hund överst!
Under våren så var Egon med och testade den eventuellt nya mentaltestbanan. Det var spännande och resultatet stämde så bra med hur vi upplever våran gosse. Egon har mognat och har allt lättare för att koppla av. Sen har han sina troll som är en del av livet med vårt skägg.
Det har varit en del tävlande i barmarksdrag, från norr till söder. I Sundsvall försvarade Egon och Anders sitt guld i SM, jättekul. Det är glädjefyllt att se sin hund så motiverad för sin uppgift där han verkligen ger allt. 
Under semester och tävlingar har Egon fått vänja sig vid campinglivet. Det har gått över förväntan med två hundar. Trångt och mysigt och här får man vissa privilegier. 
Vardagen rullar på och vi har en ståtlig och frisk Egon, som vi ser fram emot år 2017 med.

 

Qlan, (Zeus) bor i Orsa. Husse och matte älskar friluftslivet, så jag misstänker att han är nöjd med sin tillvaro där.

 

Quling, Som i valplådan kallades för Foppa har fått behålla det namnet. Han älskar fart och fläkt. Fick en julhälsning från Foppa och husse där de flyger fram i skidspåret. Husse önskar ett gott nytt år och uppmanar alla att skaffa hund och köra drag. Och då måste det väl vara en Riesen han menar? Det syns att de båda trivs ihop!

 

Quigley, En stor och ståtlig kille är det, och många roliga berättelser har vi fått från honom genom åren. Vi träffades i våras, på RIV lägret. Där brukar de vara med och träna spår. Det är inte så länge sedan Stefan ringde, då berättade han att allt bara var bra med sin trogne följeslagare.

 

Qiwa, Är mattes hjälpreda på hästgården i Lund. Mycket bus och utomhusaktivitet blir det. Qiwa är nästan jämnårig med sin ena lillhusse. Och enligt rapporter trivs de båda alldeles utmärkt ihop. Josefin la ut en bild på face book, den talar sitt tydliga språk. Qiwq vilar med huvudet i lillhusses knä efter att det lekt tillsammans.

 

R-kullen: Denna kull föddes 22 maj 2014, så även dessa hundar, 5 hanar och 2 tikar börjar att växa till sig och utvecklas fint.

Rambo, Lever ett härligt liv på familjens gård i Skåne. Här kommer en hälsning från Lisa och Lars:

Vår ”gårdvar” har skaffat sig ett respektingivande ”vrål” (skall räcker inte som beskrivning). Bra, för att det är avskräckande för eventuella inkräktare. Det stämmer dock väldigt dåligt med Rambos karaktär. Ska han beskrivas av oss blir det snarast med ord som knähund, gosedjur och glytt (skånska för ett barnsligt barn). Han har som tur är en vid ram för vem som är välkommen och de välkomnas alltid med en förevisning av någon av hans leksaker, och lite ”schnauzer-prat”. Han är mycket människokär och tror att han kan vara i famnen som en liten hund. Han uppskattar mycket när han får komma med till vår friskola och hälsa på alla barn. Det enda man behöver oroa sig för då är att han ska slå till eller välta någon liten med sin glada svans. Rambo är väldigt oberörd inför de skällande schäfrarna i grannskapet och tycker att de är kinkiga som skäller på allt som passerar. Han är ändå otroligt revir-trogen. Trots att han älskar hopp- och bollek kan han ligga på tomten och titta på när grannen kastar boll till sin unghund. Han tycks också veta vilka marker som är våra och därmed hans. 

Ruff, Har ihop med husse Stein-Tore haft ett aktivt år. Husse berättar:
I år har vi trent rundering, feltsøk, spor og bruks lydighet.
Vi har gått spor kurs i høst, som gikk bra. Vi har startet i en runderings konkuranse i høst, som gikk bra i runderings løypa og feltsøket. Nå i vinter blir det innetrening på lydighet. Vi kjører kickbike og går lange turer å koser oss. Ruff er like ivrig i alt.

S-kullen: Sista kullen ut att rapportera om föddes 8 juli 2016, 2 hanar och 6 tikar och är därmed Bardlands 19:e riesenkull. Vi har ihop med våran S kull haft en otroligt fin och givande sommar och sett de små godisvalparna utvecklas fint.

Selma, När Bardlands Juni flyttade till hundhimlen följde lång väntan på en ny liten valp för Finn. Men efter drygt 2 års väntande och längtan efter ett nytt litet skägg flyttade Selma hem till Finn och hans familj. Här kommer en rapport från Finn och hans nya kamrat:

08 Juli 2016 kom Bardlands S - kull til verden. Stor glede og 2 års ventetid var over. Nå var det bare å glede seg til at de skulle bli 8 uker og klar for å hentes hjem. I løpet av den tiden var jeg og besøkte Lena og Anders for å se på de håpefulle i S - kullet. Første gang jeg så dem var de 5 uker og veldig søte. Det var et utrolig jevnt kull, de var sosiale, trygge og tillitsfulle. Her kom det til å bli vanskelig og gjøre et valg. Jeg ønsket ei lita frøken og det ble 6 tisper og 2 hanner så det ble noen å velge imellom. Neste gang jeg var på besøk var de blitt 7 uker, men valget ble ikke noe enklere. De var like sosiale, trygge, tillitsfulle og livlige. Jeg tok med meg en og en på tur ut i skogen bak der Lena og Anders bor for å se hvordan de taklet nye områder alene. Alle var trygge på nytt sted, nysgjerrige og trygge løp og hoppet de glade rundt og undersøkte de nye plassene. Det var ei lita frøken som skilte seg ut litt mer enn de andre. Hun hoppet og spratt rundt glad og livelig og var lett å få kontakt med. Hun kom med en gang jeg kalte på henne, da kom hun løpende med en glad hale. Hun gjorde aldri noen forsøk på å ville løpe tilbake til valpegården, hun ga meg full tillit og ble med meg. 
Det var lille Selma (Coco) som jeg falt for, ei livelig og glad lita frøken med masse energi og temperament. 
Nå er Selma 6 mnd og hatt en flott utvikling. Hun er lettlært og arbeidsvillig. Når vi trener lydighet og jeg synes vi skal ta en pause så er hun absolutt ikke enig i dette, hun vil fortsette å jobbe. Når vi går spor så drar hun avgårde som om vi deltok i en trekkhundkonkuranse, så det er nok av motor med masse energi. 
Lena og Anders har virkelig gjort en god jobb med alle valpene og gitt de et godt grunnlag som vi kunne jobbe videre med. De var tilvendt kloklipping, da jeg klippet klørne til Selma etter to uker så var hun helt rolig og synes dette var helt ok. Første gang jeg introduserte henne for klippemaskinen for tilvenning, så vi snart kunne begynne å trimme og klippe pelsen så tok hun dette så fint. Istedenfor tilvenning så ble det trimming og klipping. Selma var samarbeidsvillig og sto rolig på trimmebordet. 
Plutselig var jeg ferdig og resultatet ble en litt mer voksen utgave av en Riesen valp. Jeg er veldig fornøyd med den lille frøkna og veldig glad for at jeg ventet på dette kullet. Gleder meg masse til fortsettelsen og fremtiden med Selma.
Lille Selma har blitt et kjært familiemedlem som vi har blitt veldig glade i, selv storebror Odin synes det er mysigt med den lille frøkna som kan bli litt for mye innimellom.

Hilsen Finn og Selma :-)

Sherry, När det var dags att flytta flyttade hon hem till Inger och Ingemar som också har Bardlands Lufsen. Det här är deras 5:e riesen och den 3:e från oss. Vi får täta rapporter om denna dam. Inger skriver om Sherry:

Vår lilla Sherry, hon e söt och ett riktigt charmtroll. Men......jag har aldrig haft nån som knixat sig ur halsbandet, det lärde hon sig blixtsnabbt. Så nu får hon ha sele.
Hon kan även kampa i kopplet när hon känner för det. Blir jag arg då så blir det bara värre. Det som funkar bäst är att med mjuk hand hindra henne samtidigt som jag säger ”fina flickor gör inte så vet du”
Blicken hon ger mig då är obetalbar. “Fjantig Mespropp” säger den. Men det funkar. Hon är fena på att hitta och äta skumma saker. Hon har även lärt sig att gå med äckliga saker i munnen till jag upptäcker detta för att se om jag tar fram en godis så hon kan spotta ut. T.ex. stor kula färsk hästskit. Urk!  Hon dresserar mig nog oftare än jag förstår. Suck. Hon har även anlag till att vara en liten Drama Queen. Om nåt är – enligt henne – skumt eller farligt så är det Livsfarligt!! Hon studsar och far åt alla håll. När hon kollat ordentligt så är det blaha och inget att ägna en blick. Värt att notera är att om gamle Lufs är med så är hon inte rädd för nåt, hur kaxig som helst. Jojo. Senaste bravaden, suck, är att hon idag öppnade grinden! En bit utanför grinden på vägen, stod en liten flatvalp med matte och husse. Sherry hade fått på sig selen men jag var ju inte klar, jacka kängor godis bajspåsar och koppel, det tar ju en stund. För länge tyckte tydligen Sherry. Som ställer sig på bakbenen och med båda framtassarna trycker ner handtaget på grinden, öppnar och promenerar ut till sin kompis. Handtaget är jättetrögt, med avsikt. Grannbarnen kan inte öppna och gå in till eller släppa ut hundarna. Ingen av våra tidigare hundar har gått iland med detta. Men för denna lilla fröken, fem och en halv månad ung, var det tydligen inga problem alls.  För det mesta gör hon dock inte en massa rackartyg, hon älskar att vara med mig i skogen, håller bra koll på vart jag tar vägen, gillar att gå spår, är väldigt trevlig att umgås med. En riktig Goding ur Godiskullen.

Svea, Kallas för Hera och flyttade hem till Åsa som haft Bardlands Fedina. Hon har blivit en liten slottsfröken och lever livet på Bryngenäs slott ihop med familjen Kaså, deras hästar och familjens övriga hundar. Matte beskriver henne som en härlig hund, påhittig och godmodig. Hon lägger sig gärna på mattes fötter när hon ska vila för att få vara nära. Denna lilla glada dam har vart på kollo hos oss några gånger. Med stor självklarhet tar hon sig plats här. Efter fullt ös ihop med våra hundar lägger hon sig tryggt till ro här och somnar obekymrat.

Skojja, Bor i Vaggeryd med Barbro och Christer och riesenpojken Sorry som tävlar i elit spår. Matte och husse gillar också att köra rapport, så där är Skojja med som liten pryo och sköter sig utmärkt både på station och springer glatt sina sträckor. Matte beskriver Skojja som en glad och obekymrad liten tös med en massa energi.

Saga, Som flyttade hem till KA i Göteborg är den enda valpen vi inte träffat sen flytten. Tyvärr hade husse förhinder när vi bjöd in till valpträff. Jag ber KA beskriva Saga:

Först och främst så är det en glad och social liten tjej.
VÄLDIGT glad och social, hon vill hälsa på allt och alla.
Även om det är en arg Jack Rusell som verkar vilja döda henne...
Alla är i hennes värld snälla!
Hon har blivit husets kelgris och alla som inte är hundrädda eller allergiska gosar med henne.
Vi har tagit det ganska lugnt med formell träning, för hon behöver ganska mycket miljöträning, men hon har greppat ljudfigurant och vindfigurant.
Litet sakletning har vi också tränat på. Trä, tyg och metall, inga problem.
Spåret har vi inte riktigt börjat med, men hon har ett naturligt spårarbete, så det känns inte som något som kommer att bli svårt alls.
Jag kommer låta syster gå ett spår snart och få vara belöning i slutet.
En person som väntar som belöning är bättre för henne än enbart godis eller leksak. Nu blir det ju person, lek och godis!
Det som vi får jobba på är att hon är litet ängslig för läskiga saker. Det har blivit mycket bättre, men där har vi jobb att göra. Dock har hon börjat lära sig att om man överkommer det läskiga, så brukar det finnas något trevligt som väntar!
Fyrverkerier är inte kul.
Skott verkar vara OK, men jag avvaktar med allt sådant, eftersom nyår inte gick så bra. Hon skall få växa till sig och bygga upp självkänslan så mycket det går.
Hantering är inget problem, man får göra nästan allt. Men att få henne att ligga på rygg kräver litet envishet, men inget problem. Skall man titta på tänderna får man dock passa sig, man kan få en puss och träffar den olyckligt gör det ont.
Det gör ont att älskas av en Riesen....
Lydnad...
Tja hon kommer när man ropar. Hon kan fot och sitt. Så det finns mycket kvar att göra där...
Siktet är funktionell lydnad, någon tävlingslydnad kommer jag inte att jobba mot.
Fast hon tycker det är kul på apellplanen, så vi är där och "roar" oss.
Socialt är hon en pärla och man kan ha henne lös i skogen utan problem.
Hon är smart. Hon lär sig snabbt, ibland för snabbt för hon lär sig saker som det inte riktigt var tänkt att hon skulle kunna... :)
Men hon har blivit expert på att få oss att skratta...Hon är en fantastiskt trevlig och rar liten tjej...

S, Namnförslagen var många på lilla Twix innan hon flyttade hemifrån, men till slut blev det rätt och slätt S. Tanken kanske är att hon bygger på sitt namn undan för undan? Vad vet jag ;-) Denna lilla käcka tjej har vi förmånen att följa på nära håll, då hon bor här i Vårgårda hos min son och hans fru. Mikaela har också 2 dvärgar som hon både har tävlat och tränat flitigt med. På vardagarna är S med matte på Alingsås djusjukhus, där hon jobbar. Under lunchrasterna hinns det även med lite träning. Matte säger att S är så rolig att jobba med, hon är pigg och glad och ställer med glädje upp på all möjlig träning. I skogen blir det mest spår och upplet. Hon har också klarat av sin första sökträning med lyckade hittaövningar

Shaggy, Ville likt sin pappa Timmie bli värmlänning så han flyttade hem till Theres i Karlskoga. Shaggy hjälper matte med det mesta både när det gäller att laga (läs provsmaka) mat och assistera i tvättstugan. Och med en matte som kör tåg och en ”mormor” som kör buss har han vart med på utfykt med både buss och tåg. Han är en stabil kille som inte hetsar upp sig i onödan. Självklart älskar han att jobba även i skogen där det blir både spår, uppletande och nån hittaövning. Misstänker att det blir räddningshundträning på Kopparbo i sommar!

Scobby Doo, Blev Mias tredje hund från kennel Bardlands. Här har han varit inneboende vid två tillfällen när matte Mia och Putte vart i väg på test och träning. Vid första besöket fick han en omgång av Fräcka som hette duga vilket inte bekymrade honom speciellt mycket. Lite hyss har han för sig, så som att gnaga sönder armstödet i en lånebil eller sätta tänderna i en sladd. Men eftersom han är en liten stjärna i spårarbetet blir han lätt förlåten. När Mia ringer mig och säger att hon har något väldigt tråkigt att berätta blir jag alldeles kall och hinner tänka många tankar. Scooby Doo har under ett riesenryck ihop med Putte lyckats bryta ett bakben. Mia skriver:

Det var många känslor som snurrade i huvudet under förmiddagen innan både fler röntgenbilder och utlåtandet av ortopeden kom. Men Scooby Doo har fått ett gips/skena och har STRIKT burvila i 2-3veckor med de har vi goda chanser att frakturen läker fint utan operation. Så här gäller det att lyckas göra en 4mån valp någorlunda lycklig utan att få röra sig. Just nu är han hög som en pappersdrake på morfin så de ska vi försiktigt fasa ut. Jag är grymt trött men väldigt lycklig över att få behålla min fina hund. Tacksam är jag över att Sverige har så fin djursjukvård. Idag har vi fått behandling av tre olika specialister och en mängd oerhört kompetenta sköterskor.
Det hela läkte fint, men helt klart en enorm utmaning för både matte och en 4 månaders Scooby under flera veckor. Men med en matte som tränar guldfiskar och har massor av roliga övningar för sig hade Scobby en stor fördel!

Här avslutas 2016 årsrapport. Tack för uppdateringar och bidrag! Nu går vi in i ett nytt år och jag har redan mottagit både glädjande och sorgliga rapporter från våra valpköpare som jag spar till nästa års rapport.

 

Planer för 2017:

 

MT, MH:

MT blir det för våran R-kull till våren, försommaren. När datum är fastställd gör vi utskick till samtliga berörda.

MH för S-kullen är bokad 7 oktober på Herrljunga brukshundklubb med Ove Andersson som beskrivare.

Ny valpkull:
Vi har många förfrågningar och intresserade. I nuläget har vi inte helt bestämt något. Men kan vi hitta någon intressant hane som skulle passa Fräcka blir det en ny kull till sensommaren/hösten.

Bardlandsläger:
Vi försökte tidigt att boka in en helg under våren men tyvärr är det fullbokat varenda helg under våren och sommaren på Tånga Hed. Så nu jobbar vi för att få till en helg under hösten. Så vi återkommer om detta.

Andra aktiviteter:
RIV har både vår och höstläger, datum för dessa hittar ni på hemsidan www.riesenivast.se Stora riesenlägret går som vanligt av stapeln v29 i Kopparbo. Ett MÅSTE för de allra flesta riesenägare! Läs mer på riesenkulbbens hemsida www.srsk.HYPERLINK "http://www.srsk.se/"se . På denna sida kan ni också klicka er fram till alla lokalområden för klubben och kanske hitta någon aktivitet på nära håll som passar.

                                          Till sist vill vi önska alla ett gott och framgångsrikt 2016!

Riesenkramar från oss!

Lars-Anders, Lena, Anders och Nunne.

                                                          Fiffi, Ojzan och Fräcka

 

 

 

 

tn det någodresm har adress emmaer henne att hon i alla fall fick ett hp och blev 2:a bästa veterantiko upptäckte vi senare)gen

 

 

                                                     Av öronen att döma är detta en bardländare på semester!

                                                                         

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


 


 


 


 

 

Tillbaka